Kära dagbok,
Precis som igår vaknade jag tidigt.
Utan att varken tvätta mig eller borsta tänderna började jag gå.
Först rakt fram,
sedan vände jag och gick tillbaka,
men det kändes inte bra,
så jag svängde vänster,
och gick en lång bit åt det hållet.
Sedan gick jag åt en massa olika håll.
Mycket och långt gick jag.
Stod nästan inte still en sekund.
Plötsligt hittade jag en lång sticka,
där på marken.
Den bara låg där liksom.
Helt sjukt!
Jag bar hem den till vårt bo.
De andra blev jätteglada,
och gick omkring, fort, fort.
Sedan började jag gå igen,
ganska snabbt,
som innan ungefär.
Olika håll hela tiden liksom.
På så vis blir det aldrig enformigt.
Nej, nu måste jag sluta!
Ska ut och gå igen.
