I serien "Totalt meningslösa och obegripliga sagor för vuxna" kommer här ännu ett bidrag:
Mulle mullvad och Greger grävling bryter upp
- Vi måste prata, sade Mulle allvarligt en morgon vid frukostbordet.
- Eeh, vi kan inte prata Mulle-ponken. Vi är djur! svarade Greger pedagogiskt.
- Okej, okej, jag glömde… Men vi måste i alla fall kommunicera!
- Vad är det nu för djupheter du vill ventilera? suckade Greger.
- Först och främst – kalla mig inte Mulle-ponken. Det är så förnedrande och nedvärderande!
- Visst, okej, förlåt. Jag ska sluta med det. Var det allt?
- Nej, nu kommer poängen. Du kväver mig Greger! Jag kan inte andas när jag är med dig!
- Men lille vän, jag har ju sagt att du kan få vara överst…
- Nej, nej, nej! Jag menar inte så och då! Jag menar bildligt talat! Du begränsar mitt liv! Jag vill inte vara med dig längre. Jag vill bryta upp!
Greger lade sakta ifrån sig tidningen och såg på sin partner.
- Du menar verkligen allvar!?
- Ja, det är så. Det har liksom växt fram. Vi har haft en underbar tid, men nu räcker det. Jag ser inte dig längre!
- Mulle, du har aldrig sett mig. Du är i nästan blind. Du är en mullvad. Du vet inte ens hur du själv ser ut!
- Visst, bara snöa in på småsaker. Det är så typiskt dig! Inte så konstigt att jag har träffat en annan!
- En annan??? sade Greger bestört. En annan grävling?
- Nej, en annan mullvad. En tjej, grymtade Mulle.
- En tjej-mullvad?! Va? Du menar inte att du har gått och blivit hetero?!
- Jo, jag tror det. Därför vill jag säga upp vårt partnerskap omgående. Jag kan inte lura dig längre.
- Det är respektfullt av dig Mulle. Jag är ledsen och förvånad, men vill du ha din frihet så ska inte jag stå i vägen. Men hur ska vi dela upp alla gångarna vi grävt tillsammans?
- Du får dem, sade Mulle ömt. Jag kommer att flytta till en annan gång.
- Fint av dig. Tack! Jag vet bara inte vad lagen säger om uppsägning av partnerskap mellan mullvad och grävling. Du vet ju själv vilka problem det var att få igenom registreringen…
- Inte jag heller. Men jag ska kontakta en avokado redan idag, så är jag säker på att det löser sig på bästa sätt.
- Ja du, sade Greger, och kramade om Mulle, företagsam har du alltid varit! Jag har väl inte fel om jag säger att vi alltid kommer att förbli vänner?
- Nej, sade Mulle och skrattade. Vänner kommer vi alltid att förbli. Vem vet, vi kanske ses på en trevlig parmiddag i framtiden!
De skrattade båda så att tårarna rann.
- Åh, du är allt en tokig liten mullvad! hulkskrattade Greger.
