Stig var en fågel, men han visste inte vilken sorts fågel. Det visste ingen annan heller. Ingen ville vara med honom. Han ville inte heller vara med någon. Ingen ville vara med någon. Ingen alls. Alla var fula. Jättefula. I hela världen var det krig. Jättemycket krig. Överallt. I vartenda hörn. Och även där det inte var hörn. Dessutom hade en okänd utomjordisk makt invaderat jorden och tagit alla till fånga. Ja, de som inte krigade såklart. De hade också släckt solen så att det var mörkt hela tiden. För de kunde släcka solen. Jag lovar, de kunde det. Så taskiga var de. Det var så mörkt. Så här mörkt var det:
Hela tiden.
För att ni verkligen ska förstå hur mörkt det var så kommer här ett diagram:
Riktigt eländigt var det. Alla gick omkring och skrek hela tiden. Aaaaah! skrek de. Därför hade alla blivit döva. Så de hörde inte att de skrek. På grund av detta skrek de ännu högre. Högre hela tiden. Aaaaah!
Ja, så jävligt var det.
SLUT!
