Det var en gång en groda vars högsta önskan var att ha ett mobilt bredbands-abonnemang.
”Tänk att kunna surfa var helst man vill”, tänkte han, ”på näckrosbladen i sjön, i dyn vid dammen, vid kärret i skogen, åh vilken känsla!”
Hittills hade han fått ett blankt nej av alla försäljare han besökt. Den senaste hade med ett hånflin avvisat honom.
- Du förstår väl att du som groda inte kan ha ett eget abonnemang!? Dessutom heter du ju Nils-August! Ha! Ha! skrålade han så att hela butiken tittade ut honom.
Otroligt pinsamt. Djupt sårad och kränkt hoppade han hem till sin sjö igen, där han satte sig på det fulaste och mest obekväma näckrosbladet. Han var så ledsen. Härliga middagar i form av flugor drabbade av fetma surrade omkring honom, men han hade inget intresse, ingen aptit.
Plötsligt kom han att tänka på sin gode vän Björn, som var en björn. Skulle inte han kunna…? Ivrigt hoppade han iväg till Björns grotta. Han var hemma, och på ett strålande humör.
- Klart att du ska kunna surfa mobilt sade han förtroligt, och lade sin mjuka tass på Nils-Augusts huvud. Jag går i god för dig!
I butiken stirrade försäljaren misstänksamt på Björn. (Försäljare gör ofta det på just björnar)
- Det är väl inte grodan som ska ha abonnemanget? frågade han bittert.
- Nej för tusan! Jag står för allt, sade Björn.
- Nå då så. Vad heter du?
- Björn, sade Björn.
- Okej, då var det klart! Vårt bästa abonnemang, klart att ansluta på direkten.
Nils-August kunde nätt och jämnt hålla sig från att ropa ett högt HURRA.
Väl hemma igen hoppade han överlycklig upp och gav Björn en glädjekyss.
- Sluta, sade Björn generat. Din tunga är ju jättelång! Hoppa nu hem och surfa istället.
Sagt och gjort! Sedan den dagen är Nils-August världens lyckligaste groda, och förmodligen den enda med ett mobilt bredbands-abonnemang!
Sensmoral: ”Sluta aldrig drömma” / alt. ”Underskatta aldrig en groda” / alt. ”Läs en seriös blogg istället”.
