Kanske är det bra om alla tänker på miljön hela tiden… Då menar jag just hela tiden. Hela tiden. Ta in det! Heeela tiden! Alltid!
Varför? Jo, allt från vanliga sysslor till viktiga samhällsfunktioner sätts ju då snabbt ur spel. På familjenivå havererar t.ex. planeringen och tillagningen av dagens middag direkt när den ansvarige bara tänker på miljön. Detta får till följd att hela den berörda familjen svälter ihjäl efter några veckor. I mellantiden orkar de vuxna inte gå till jobbet, vilket snabbt drabbar allt från infrastruktur till sjukvård. Barnen orkar inte ta sig till skolan, vilket inte gör så mycket eftersom lärarna ändå ligger hemma och svälter. Ja, nu skulle såklart varken de vuxna eller barnen med denna teori ha ambitionen att jobba eller studera – de skulle ju bara tänka på miljön, hela tiden, så länge de var vid medvetande.
Så, när då mänskligheten svultit ihjäl och ruttnat bort kvarstår en ren planet, helt fri från utsläpp och skövling! Naturen kan ha sin egen gång, och alla är lyckliga! Eller förlåt… jag menar borta och lyckliga!
